ett litet urval av intryck.
Det är måndag och mörkt ute. Men det känns ganska ok. Dagarna blir ju trots allt längre. sängen väntar. knaprar på en skorpa, faktiskt. jag kikade i arkivet hittade några ögonblick jag fångat. jag tror faktiskt jag minns känslan. inga tankar dock, men det är inte lika viktigt. Månens dag men ingen måne. suck. Här får ni lite ljus av mig istället. hoppas det värmer en smula.
Le matin.
Har du sett Amelie de Monmatre? Då ska du se den här. Jag har inte sett den, det är bara vad jag har fått höra. En engelsk variant på den franska pärlan. Det kan ju bara inte bli fel. Det här är ett måste känner jag. Ska se den med min nyfunna vän som förresten förflyttar sig till varmare breddgrader snart. Inte fel någonstans. Förretsen, kan någon förklara för mig hur det blev Söndag? Det övergår min tankeförmåga..
Repeat. And I feel fine.
Gamla godingar i stereon. Ett lustigt utryck det där förretsen. The Beatles, funkar lika bra som alltid. Nästan bättre. Texterna sitter som berget. Önskar jag hade en LP. Tänk den effekten. En kvällspromenad i stan med fin vän var inte alls en dum idé. Nu saknas bara teet. Det får vänta. Helgen ser bra ut, mycket bra.
Ibland glömmer vi.
The Beauty of a Second.
The last passenger.
Att vara ensam kvar på en buss är nog något av det bästa jag vet. De där sista hundra meterna innan min hållplats där jag måste stiga av är nog de mest fridfulla sekunderna under dygnets tjugofyra timmar. Att bara slappna av, andas och åka med. I det ögonblicket kan man vara vem man vill, ingen eller någon. Det är lätt att känna sig liten. Men också lätt att känna sig stor, betydelsefull. Ofta överväger jag att sitta kvar..men jag går alltid av, alltid på väg. Någon gång ska jag stanna.
Välkommen
