The last Passenger

andas rök från ett stearinljus, fast jag hört att det är farligt. som röken från cigaretten. det är läskigt efteråt, när man handlar utan att tänka. ibland är det bra, extra bra. det är märkligt när nya ögon ser det man själv sett tusen gånger om. man får perspektiv. börjar lägga märke till små saker. om platsen, om mig. dagen innan igår var så himla bra. allt efter var suddigt. dels för att jag har ett rött öga. tycker inte om när något så litet begränsar mig. känner mig töntigt poetiskt lagd. tror det märks. raderar de flesta pronomen, som många andra. men det är sent nu, till och med tidigt kanske. det mesta är för sent.

värst är nog ändå att vänta på något som man vet att när det äntligen är där, kommer det ändå inte att vara nog.

muntert. jag får väl avdramatisera mig själv med att säga något riktigt trivialt och svenskt. något som förväntas...hmm....jag har det. det ska bli sol och varmt nästa helg. jag är uppriktigt glad.